Anfang

Det här är början. Så här ser det ut.

Jag skulle vilja börja med att introducera mig själv [inte någon lång raljerande utläggning eller så, då jag nämligen inte förväntar mig att någon jag inte redan känner kommer att läsa den här bloggen], eller åtminstone förklara det som inte redan är självklart. Men jag kan ju nämna det självklara ändå, bara för sakens skull; jag heter Jenny, och jag har just tagit upp bloggskrivandet igen. Jag hade en gång en blogg, med segel och ruff och köl - men den gav jag upp. Jag tyckte inte att det så kallade "bloggandet" klädde mig särskilt väl, och det hade jag förmodligen helt rätt i. Jag brukar ha helt rätt i sådana saker. Men här sitter jag då, ännu en gång, bara för att.
Jag valde den här bloggmallen - vita bokstäver mot svart grund - för att den påminde mig om en viktig tid. BD-forumet, "Tankar", för att vara mer exakt. Ungefär så här såg den sidan ut; den hade en svart bakgrund och tankarna kläddes i vitt, och jag gillade det - jag tyckte om hela den grejen, att lägga ut sina tankar för allmän beskådan, och hur löjligt det än må låta så ingav den sidan en stark känsla av trygghet. Inte hopp, inte lycka, inte någon jävla samhörighet, men trygghet. I all sin enkelhet. Så därför valde jag exakt den här mallen, i hopp om att kunna skapa något liknande. Enbart för mig själv, då.
Seved X, då? Ni som känner mig väl vet nog vad det är för en filur. Johan vet nog bättre än alla andra. Men för alla er som inte känner mig väl och som inte är Johan: Seved är jag. Jag är Seved. Det finns inget "vi" och det finns inte heller någon slags identitetskris/multipel personlighetsstörning bakom det där. Det är väldigt enkelt, faktiskt. Jag var fjorton år och tänkte tankar och kände känslor jag inte ville ta ansvar för själv, så jag skapade Seved. Seved var en slags ventil, kan man säga. Jag gjorde honom till en karaktär, en personlighet, ett fegt, förbittrat kräk med taskig attityd, och man kan säkert inbilla sig att han bara är något jag skapat för mitt egna nöjes skull, men det är långt ifrån sanningen - Seved är en symbol för allas inre orm; det där ondskefulla aset som alltid väljer sig själv före andra, som aldrig tar större hänsyn till någon annan än sig själv; det där själviska fanskapet som hellre lämnar kvinnor och barn kvar att dö på det sjunkande skeppet än att lämna ifrån sig sin plats i livbåten.

Det här är min blogg. Din blogg. Seveds blogg. Det här kommer bli rätt roligt, tror jag.