Struntprat och regelrätt bjafs

Efter att som vanligt ha kollat helgonstatusen, återupptäckte jag plötsligt min...blogg? Till min förskräckelse upptäckte jag att jag tydligen skapat en blogg någon gång i våras, och att jag efter mitt sist inlägg i maj tydligen hade glömt bort den helt och hållet. Så, nu blir det ett nytt inlägg.

Jag har varit ute på promenad i dag, trots att mina ben inte vill samarbeta. Misstänker att jag fått någon slags inflammation i knäna, förmodligen p.g.a. en förkylning eller så... Det gör gruvligt ont om morgnarna, I tell you. Men, hur som haver, jag trotsade smärtan och gick ut för att röra lite på stjärten. Det kan gott behövas. Och det blir tydligare och tydligare för varje gång; promenader gör mig harmonisk. Jag var uppe i Brunnen [ett litet übermysigt område här i Holsbybrunn] och travade, snön föll på ett mysigt men högst enerverande sätt [fick snö i ögonen HELA tiden] och allt var frid och fröjd. Skillnaden mellan Vetlanda och Stockholm är människorna; här är alla så trevliga, saktar ner bilen när de passerar en för att inte stänka upp snö och slask på en, hälsar glatt på allt och alla...och i Stockholm är det tvärtom. I mångt och mycket.
Jag är fan inte skapt för ett liv i Stockholm. Jag blir bara sur/upprörd/ångestfylld när jag är ute och knallar i Stockholm. Här blir jag harmonisk. I Stockholm är jag född, och i Småland ska jag dö. Eller...nåt.

Jag längtar efter min bojfränd. Nu får han faktiskt sluta jobba, tycker jag...

Kja-am på deh!